Yoshi och Zingo
Tänkte jag ska tillägna ett inlägg åt att introducera mina två följeslagare, Yoshi och Zingo. Jag har nämnt de lite tidigare men de är ju så mycket mer än bara namn!
Zingo är min katt som har hängt med mig i snart 13 år! Herregud vad vi har flyttat runt och haft oss. En gång gjorde han mig riktigt orolig när han var borta i två veckor. Vi hade precis flyttat, och han är en utekatt till 100% så han klarar inte av att vara inomhus för länge. Då ställer han sig och jamar, högt och jäkligt. Så i några dagara var han inne iallafall men sen skulle han prompt ut. Och så kom han inte tillbaka. Jag var inte speciellt orolig i början, han är ibland ute i ett par dagar, men när dagarna blev till en vecka så börjar jag undra lite vart han tagit vägen. Jag satte upp lappar i området och fick ett svar om att hon sett en svart katt bara ett par kvarter bort. Jag gick dit och ropade på honom, inget svar första dagen. Andra dagen så kunde jag höra ett svagt jam som sakta blev starkare och starkare, tills jag såg honom komma springades mot mig! Vilket lycka <3 Han hade gått ner lite i vikt men i övrigt mådde han prima. Senare förstod jag att han hade blivit bortskrämd av grannens hund. Zingo hade traskat in på deras tomt och lagt sig under deras altan, och det var inte hunden så förtjust i, så Zingo hade antagligen sprungit därifrån i panik och inte riktigt hittat hem sen.
Han är en fin herre. Han dreglar extremt mycket när han blir kelig. Han svarar alltid när jag ropar på honom utomhus. Han följer ofta med på promenader när jag är ute och går med Yoshi. Han är ganska chill med hundar som kommer fram försiktigt, men andra katter ogillar han starkt. Vad jag har sett så har han haft två "kompisar" (andra katter han tolerarar att ha i sin närhet iallfall) under sina 13 år.
Zingo är min katt som har hängt med mig i snart 13 år! Herregud vad vi har flyttat runt och haft oss. En gång gjorde han mig riktigt orolig när han var borta i två veckor. Vi hade precis flyttat, och han är en utekatt till 100% så han klarar inte av att vara inomhus för länge. Då ställer han sig och jamar, högt och jäkligt. Så i några dagara var han inne iallafall men sen skulle han prompt ut. Och så kom han inte tillbaka. Jag var inte speciellt orolig i början, han är ibland ute i ett par dagar, men när dagarna blev till en vecka så börjar jag undra lite vart han tagit vägen. Jag satte upp lappar i området och fick ett svar om att hon sett en svart katt bara ett par kvarter bort. Jag gick dit och ropade på honom, inget svar första dagen. Andra dagen så kunde jag höra ett svagt jam som sakta blev starkare och starkare, tills jag såg honom komma springades mot mig! Vilket lycka <3 Han hade gått ner lite i vikt men i övrigt mådde han prima. Senare förstod jag att han hade blivit bortskrämd av grannens hund. Zingo hade traskat in på deras tomt och lagt sig under deras altan, och det var inte hunden så förtjust i, så Zingo hade antagligen sprungit därifrån i panik och inte riktigt hittat hem sen.
Han är en fin herre. Han dreglar extremt mycket när han blir kelig. Han svarar alltid när jag ropar på honom utomhus. Han följer ofta med på promenader när jag är ute och går med Yoshi. Han är ganska chill med hundar som kommer fram försiktigt, men andra katter ogillar han starkt. Vad jag har sett så har han haft två "kompisar" (andra katter han tolerarar att ha i sin närhet iallfall) under sina 13 år.
Yoshi är min hund av rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever/Tollare och han närmar sig 3 år. Jag är helt övertygad om att han var menad för mig. När jag först hörde av mig till en uppfödare så var det mest för att knyta kontakt och ställa mig i väntelista, för det kan ju ta några år. Så i november 2017 kontaktade jag uppfödaren för Renarder's Tollare och i mars fick jag höra att Vixie som Yoshis mamma heter, hade fött 6 valpar och det fanns en hane till mig. Jag var egentligen inte redo för en valp, tanken var att det skulle ske kanske 2 år fram i tiden, men jag hade många som stöttade mig och jag åkte iväg till Linköping och tittade på valparna. Jag bad om att få välja valp och fick till svar att jag får önska men att hon har sista ordet. Så fick jag äntligen träffa de små knubbiga minirävarna. Yoshi var den som kom fram och nosade men sen gick bort och la sig. Precis vad jag sökte efter, någon som är nyfiken men inte överdrivet på. När han var åtta veckor så hämtade jag hem honom och det är det bästa jag någonsin gjort! Yoshi är allt jag vill ha i en hund, vi har tränat massor och han tycker det är kul att arbeta med mig och vice versa. Han kom till mig när jag verkligen behövde det och jag la ner hela min själ i att arbeta med honom och bygga upp en fin kontakt. Det första året så var det han och jag och vi byggde en jäkligt starkt grund ihop. Han är helt perfekt i mina ögon <3
Jag är så glad över att jag får ta med mig båda min grabbar till skolan. Det finns ett gäng katter där redan, men det kommer inte vara några problem, Zingo kommer bara hålla sig undan och ge sig ut på egna äventyr, och har vi tur så kanske han till och med kan skaffa sig en kompis! Yoshi kommer leva livet, han älskar att vara igång och vara med hela tiden och det kommer han defintivt vara. Det finns dessutom två fina tikar där!