mednaturen.blogg.se

Det började med mitt intresse för kost och hälsa. Maten vi köper i affären är tyvärr inte tillräckligt bra. Det är många gånger besprutad, har fraktats över långa distanser och framförallt har den inte fått mogna i solen. Näringen kommer runt de 10 sista dagarna i solen, så grönsaker i affären som har fått mogna inne i en lastbil är inte speciellt näringsrik. Ett år så odlade jag lite på balkongen och herregud så gott det var, det var sån otrolig skillnad från köpegrönsakerna. Så jag börajde fundera på hur jag bäst kan få i mig bra mat och kom fram till att det som passar mig bäst är att odla själv.

 

Stugan där jag bodde som volontär med en del av odlingen precis utanför

 

Köttindustrin är heller inget att hurra för, även fast vi bor i Sverige som sägs ska vara så bra för djuren. De har ändå inte tillräckligt med yta, de får ändå mat som inte är naturlig för arten och de blir ändå behandlade med antibiotika. Att sen fraktas till ett slakthus är otroligt stressande. Det är inte schyssta förhållanden för ett djur och det påverkar både näringsstatus och smak. Därför vill jag själv ta hand om mina djur och ge dem platsen de behöver och fodret de förtjänar och lära mig hur jag slaktar de själv, så de inte behöver flyttas någonstans och bli stressade. Allt ska skötas på gården. Jag kommer såklart ta hand om alla delarna, vi är bortskämda med att kunna köpa de fina fileerna men de är de mes näringfattiga. Att äta inälvorna är en otrolig boost för kroppen. Att koka buljong på benen och ge slaffsorna till huden. Allt ska användas, någonting annat vore slöseri på resurser.

 

Linderödssvinen Saga och Olga som glatt hälsade på en på morgoen och inväntade sin mat

 

Och ju mer jag har tänkt på det här så har jag insett att det verkligen är den typen av liv jag vill leva. För det handlar inte bara om maten, det handlar om livsstilen. Att påta i trägården, sätta upp nya staket, laga och återbruka, andas frisk luft, dricka rent vatten, leva med djuren och naturen. Att få ge det till mina djur. Så varken jag eller de behöver vakna upp i en trist lägenhet och ibland ha dagar när vi inte har något att göra och därför spenderar det mesta av tiden inne. Jag avskyr det. Dagar när jag fastnar med datorn eller mobilen och timmarna bara flyger iväg utan att jag gjort något vettigt. Att inte kunna göra fint och mysigt inomhus eftersom att jag bor i andrahand. Att äta smaklösa köpta grönsaker men heller inte ha råd att köpa allt ekologiskt och närodlat.

 

Yoshis favoritplats att sitta och filosofera på

Jag har även ett överlevnadsperspektiv på det hela. Om det värsta skulle hända och vi inte längre kan importera mat eller helt är lämnade åt vår egen överlevnad, så vill jag kunna känna en säkerhet i att jag och min familj klarar oss. Det skulle vara en otolig trygghet att veta att jag har kunskapen för att kunna överleva utan hjälp utifrån. Att jag vet vilka svampar och bär som är ätbara, hur man tar hand om skörden på bästa sätt så att den håller även under den kallare delen av året osv.

 

Så det är mina anledningar till varför jag längtar bort från staden och ut till landet. Ni som går i liknande tankar, vad har ni för drivkrafter?