Ensam eller tillsammans
Jag har nog hela tiden tänkt att jag vill ha en egen gård i framtiden tillsammans med en partner. Men ju mer tid jag spenderar här desto mer inser jag att det nog inte alls vad jag vill, det är ju mycket härligare och mer produktivt att sammarbeta ihop med andra! Vi är 17 vuxna här på gården och genom att jobba ihop så klarar vi av att vara självörsörjande. Några är hemma och ser till att det finns bra, näringsrik mat att få i sig vid lunch och middag, samt städar, tömmer dass och håller det fräscht och de andra är iväg och jobbar i skogen, tar hand om djuren och fixar saker. För det är mycket och fixa som självförsörjande! Om något går sönder, något som nehöver förbättras, sätta upp staket, såga till brädor att använda för att byta fasad eller bygga något, kunna sköta odlingarna osv i oändlighet. Och så byter vi såklart uppgifter ibland. Och det är inte bara fördelar med att jobba ihop, det är också väldigt trevligt att alltid ha massa folk omkring sig, jag är ju aldrig ensam såvida jag inte vill det. Det här är ett jättehärligt sätt att leva och på och det är så här jag vill ha det i framtiden känner jag. Som tur är så är vi ju flera som känner så, både nuvarande elever men även tidigare så på något vis kommer det ju dyka upp en möjlighet, eller om vi skapar en själva!
När jag WWOOFade förut så kände jag att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka till ett vanligt stadsliv efter, men så blev det ju ändå. Men jag tror det kommer bli anorlunda efter den här ubildningen. WWOOFningen var ju lite mer osäker, jag fick inte in några pengar alls, var alltid lite osäkert med hur länge jag skulle vara borta osv. Här vet jag att jag har åtminstone ett år, förhoppningsvis två. Jag får in pengar ifrån CSN så jag kan lägga undan en del och kanske framförallt att vi är så många människor här så vi kan bolla idéer, tankar och möjligheter med. Har hört om tidigare elever som kommit tillbaka till sitt jobb efter sitt tjänslediga år och ba "nope" och sagt upp sig. Om det är den här typen av liv en vill ha och väl får prova på det, så tror jag det blir fruktansvärt svårt att gå tillbaka till det lönearbetande, styrda livet i en stad där det finns mycket människor men man inte riktigt känner någon.