Det finns en mening med allt
Att tänka att det finns en mening med allt kan göra att jag lättare kan stå ut i vissa situationer. Mitt mående här varierar kraftigt, ibland känns allt bra och dagarna flyger förbi och ibland känns det otroligt jobbigt och som att jag bara vill bort härifrån.
I det stora hela så trivs jag bra här, med att vara ute om dagarna och jobba med kroppen. Tycker jättemycket om alla andra elever och jag har det bra i min husvagn. Men det tär på mig att inte få bestämma något. Inte bestämma vad jag ska göra. Vad och när jag ska äta. När jag ska ta rast. När jag vill göra något annat. Också att jobba 7-19 varje dag, det är inte så jag vill ha det. Jag kommer personligen aldrig ha en så stor gård att det är den typen av intensiva arbete som krävs, varje dag, oavsett årstid och väder.
Men missnöje är inte bara negativt, för när man blir tillräckligt missnöjd så ger det en motivation till förändring. Till slut bara måste jag göra något åt det. Jag kom i kontakt med ett par som ska hyra ut sitt tiny house, jättefint, ca 1 hektar tomt. Nackdelarna är att det är helt off-grid och jag vet inte hur jag skulle göra med el under vinterhalvåret, plus att jag inte kan skriva mig där under vintern. Jag följer också kvinnan som nu hyr stället, hon bor där med sin dotter och de verkar ha det så himla bra. Jag vet att hon är intresserad av att hyra längre, men då jag var först så har jag blivit lovad att få hyra det ifrån december. Men det tär lite på mig att se hur bra hon och hennes dotter mår, och att jag ska vara den som tar det ifrån dem.
Jag har tittar mycket på hemnet och drömt mig bort. Men insett att jag inte har en chans, jag kan inte få ett lån som student och även om jag skulle få det så har jag inte tillräckligt i kontantinsats och jag vill verkligen inte ge mig in i någon budgivning.
Så jag la ut en annons på blocket. Beskrev mig själv och vad jag önskar för gård. Dagen efter så låg jag i min hängmatta och mediterade, bestämde mig för att be universum om hjälp. Sände ut positiv energi, bad universum att höra min bön och önskade att rätt person skulle hitta mig, en med den för mig perfekta gården, till ett överkomligt pris. Mitt i min meditation så börjar mobilen vibrera och det är en man som ringer och berättar att de har en gård till salu. Jag var där och tittade i fredags och den känns helt perfekt för mig. Bostadshus, ladugård, ekonomibyggnad, verkstad, hönshus, vedbod och en liten damm. 2,5 hektar mark uppdelad på skog, (både gran och lövskog) och hagar/odlingsmark. Redan när jag kom in i samhället så kändes det rätt i hela kroppen.
Ingeting är bestämt än. Jag har kommit med förslaget om ett hyrköp för jag är ju i situationen att jag inte kan ta något lån, så om jag kan få hyra först, hitta ett jobb och spara ihop lite mer till en kontantinsats och sen få köpa, vore det helt perfekt. Han sa att han skulle kolla det med sin revisor.
Det är en del av mig som inte vill hoppas för mycket medan en annan del av mig säger "det här är ditt framtida hem" och det bara känns så självklart. Jag ska dit och titta igenom om två helger tillsammans med mina två bästa vänner som kommer på besök. Det finns iallafall ingen annan som jag konkurrerar med vilket känns så himla skönt. Jag fick uppfattningen att de vill sälja till just mig för att jag vill driva ett småskaligt bruk på ett naturligt sätt, att det var därför de ringde på min annons och det känns bra att det inte finns andra som kan komma och buda högre, utan det här är mellan mig och de som äger det nu och vi får gemensamt komma fram till något som passar.
Det är så jäkla spännande det här, kan knappt somna om kvällarna för då kommer alla tankar om hur jag kan göra det fint, vilka djur jag ska ha, hur det kommer bli och kännas, hur härligt det ska bli att kunna bestämma allt själv, kunna äta bra mat igen, träffa alla grannar och börja bygga relationer med de osv. Bara att få ett hem är en så otroligt stor längtan hos mig. Jag har aldrig haft en hyresrätt, bara andrahandskontrakt och inneboende. Varit skriven på ett ställe och bott på ett annat, har flyttlådor som står och tar plats hos andra för att jag inte har någon plats, ständigt en börda. Så uppenbarligen hoppas jag extremt mycket på den här gården. Förhoppningsvis så vet jag hur det blir inom en ganska snar framtid!!!
- Cim